Hermann Göring

Att Hermann Göring behandlats på Långbro sjukhus är ingen hemlighet, men omständigheterna och bakgrunden känner få till. Hermann föds 1893 i Rosenheim, en stad i tyska Bayern. Han kommer tidigt in på kadettskola och blir med tiden Tysklands främsta stridspilot. Under första världskriget blir han befälhavare över den ökända Röda baronens flygskvadron – Richthofeneskadern.

När första världskrigets är slut fortsätter Göring att flyga, nu som pilot på nystartade Svensk Lufttrafik i Stockholm. Under en privatflygning på vintern 1920 till Rockelsta slott i Södermanland, blir han inbjuden av passageraren Eric von Rosen att övernatta på slottet. Där träffar han von Rosens svägerska Carin von Kantzow, som är på besök hos sin syster och svåger. Göring och Carin finner varandra direkt och efter en kort romans skiljer hon sig från sin man, Gustaf von Kantzow. De nya paret gifter sig i Stockholm 1923 och flyttar kort därefter till Tyskland.

I november samma år deltar Göring i den s.k. ölhallskuppen i München, vars syfte är att störta den sittande regeringen och överta makten i Tyskland. Kuppen misslyckas, Göring skottskadas och tvingas fly till Italien. Under sin långa konvalescens efter skadan behandlas han med morfin mot sin svåra smärta.

Carin Göring

På sjukhem ska man sakta sänka morfindosen för att till sist göra Göring helt fri från beroendet, så är det iallafall tänkt. Men istället ser han en möjlighet att fortsätta sitt missbruk – nu med full tillgång till sjukhemmets morfinförråd. Han vägrar att sänka dosen och kräver istället mer morfin, och får han inte som han ville så blir han rasande. Vid flera tillfällen bryter han upp medicinskåp. Han är även våldsamma mot personalen som försöker ta ifrån honom morfin som han gömt på sin rum.

Sjukhemmets chef, Anna Törnquist, bestämmer sig för att det inte går att ha kvar Göring i behandling. Hon ber polisen om hjälp, och med assistans av flera brandmän och ambulanspersonal eskorteras den våldsamt protesterande Göring till Katarina sjukhus – ett sinnessjukhus med låsta avdelningar. Han placeras på avdelning 4 för heloroliga patienter, även kallad ”Stormen”.

Anna Törquist beskriver i ett brev Görings sista tid på Aspuddens sjukhem:

”…Söndagen den 30 augusti blev Kapten Görings krav på större Eukodal-dos mycket starkt, han fordrade absolut få den kvantitet, som han själv bestämde. Vid 17-tiden på e m uppbröt han medicinskåpet och tog själv två sprutor 2 % Eukodallösning. Sex sköterskor kunde intet förmå, och han uppträdde mycket hotfullt. Kapten Görings hustru, som var närvarande, anhöll på det bestämdaste, att han skulle få vad han begärde. Hon fruktade, att Kaptenen i sitt raseri t o m skulle kunna döda någon. Efter tillåtelse av överläkare Eneström fick han dels 0,10 Luminal x 4 dels 0,75 (enheten oläslig) x 2 morfin.
Måndagen den 31 augusti… Efter upprepade injektioner förblev patienten i bädden, ständigt begärande mera. Då polis och brandmän vid 6-tiden infann sig vägrar han medfölja. Efter långt parlamenterande måste patienten tagas med våld. Visserligen försökte han göra motstånd, men fann det snart lönlöst.”

Eukodal (Oxikodon)

eukodal

Eukodal är en halvsyntetiskt opioid 1,5 ggr starkare än vanligt morfin och syntetiseras från tebain, en opioid alkaloid som finns i den persiska vallmo och en av de många alkaloider som finns i opiumvallmo. Det är generellt indikerat för lindring av måttlig till svår smärta. Eukodal utvecklades 1917 i Tyskland som en av flera halvsyntetiska opiater i ett försök att förbättra de befintliga opioider. Eukodal är starkt beroendeframkallande.
Hermann Göring

I journalhandlingarna från Långbro beskrivs Göring:

”…överdriver abstinenssymtomen, hysterisk läggning, egocentrisk, självöverskattande, judehatare, vigt sitt liv åt kamp mot judarna, varit Hitlers närmaste man; hallucinatoriskt raptus (såg Abraham och Paulus ‘den farligaste jude som existerat’; Abraham vinkade med en revers och lovade 3 kameler, om kampen mot judarna uppgavs;anföll synvillorna, skrek; Abraham vred om en glödgad spik i hans rygg; en judisk läkare ville skära ut hans hjärta); suicidförsök (hängning och strypning); hotfull, smugglat till sig en järnvikt som vapen; syner, röster, självförakt”

På egen begäran vårdas Göring på Långbro vid ytterligare två tillfällen, 1926 och 1927. Därefter återvänder han till Tyskland, och till ett helt annat liv.

Herman Göring i stridsplan.

Behandlingen går snabbt över i missbruk och när paret flyttar tillbaka till Stockholm 1924, har han gått upp i vikt och Carins släktingar chockas av hans kroppsliga förfall. Men inte bara fysiken har blivit lidande av missbruket utan även hans humör. För att finansiera morfinet pantsätter han Carins smycken och delar av deras gemensamma hem.

Carin fruktar nu för sitt och familjens liv, då Göring vid ett flertal tillfällen hotat med dödligt våld om han inte får sitt dagsbehov av morfin. Under sommaren 1925 ser hon till att han skrivs in för avgiftning på ett privat sjukhem för nervsjuka i Aspudden utanför Stockholm.

Aspuddens sjukhem
Katarina sjukhus. Stockholms stadsmuseum.

På Katarina sjukhus får vårdaren Ruben Zetterlund ansvaret för den nya patienten, och i en intervju på 70-talet beskriver han hur Göring direkt vid ankomsten till Katarina sjukhus kräver en advokat och gör häftigt motstånd samtidigt som han upprepade gånger vrålar: ”Jag är inte vansinnig!”

Journalanteckningar beskriver honom som besvärlig, missmodig och hysterisk. Han tröttar ut personalen med ständiga krav och tror sig vara utsatt för en konspiration där alla i hans närhet är mutade av judarna. Han uttrycker dessutom en stark oro för att tyskarna ska få reda på att det han är intagen på ett sinnessjukhus i Sverige.

Från Katarina sjukhus förflyttas Göring i september 1925 till Långbro sjukhus där han blir kvar i cirka en månad. Han skriver själv på en anhållan om att bli intagen och förbinder sig att följa sjukhusets ordningsföreskrifterna. Han placeras på avdelningen 7,  första klassens patienter, Stora Mans. Här vårdas patienter med bättre ekonomi i en miljö som beskrivs som ”en gammaldags herrklubb; skinnfåtöljer, tjocka mattor och en doft av cigarr.”

Långbro sjukhus. Stora Mans ca 1920.
Långbro sjukhus. Stora Mans. 1920-talet.

EPILOG

När Göring återvänt till Tyskland och nazisterna tagit makten, bestämmer sig hans tidigare vårdare, Ruben Zetterlund, för att i hemlighet överlämna journaler från Görings tid på Katarina sjukhus till Svenska Clarté-förbundet, en socialistisk organisation som motarbetar nationalsocialisterna på alla fronter. På förbundet kopierar man Görings journaler och publicerar dem i tidningar över hela världen.