Stockholms Stads sinnessjukhus vid Långbro. 1910.

Stockholms Stads sinnessjukhus vid Långbro

1909 öppnar Långbro sjukhus, eller som det formella namnet är: Stockholms stads sinnessjukhus vid Långbro. Sjukhuset har varit i planeringsstadiet och under byggnation i nästan sju år. Patienterna står på kö för att tas in på avdelningarna. En artikel i DN beskriver ett första intryck;

Stockholms Stads sinnessjukhus vid Långbro. 1910.

Stockholms Stads sinnessjukhus vid Långbro

1909 öppnar Långbro sjukhus, eller som det formella namnet är: Stockholms stads sinnessjukhus vid Långbro. Sjukhuset har varit i planeringsstadiet och under byggnation i nästan sju år. Patienterna står på kö för att tas in på avdelningarna. En artikel i DN beskriver ett första intryck;

”Sjukhuset ligger en halvtimmes väg från Älvsjö station, mitt i skogen. Vägen svänger förbi den gula portvaktarvillan, upp framför norra sidan av den ena huvudbyggnaden. I skogssluttningen på andra sidan vägen markerar några höga staket fem promenadgårdar för de sinnessjuka. Omkring huvudbyggnaden grupperar sig ett antal mindre byggnader. Där är maskinhuset, den stora anläggningens pulserande hjärta med två 40 hästkrafters motorer, ekonomibyggnaden med en omfattande, ytterst planmässiga köksavdelningen, bostadshus för eknomipersonalen, administrationsbyggnaden, överläkarens bostad och – på avstånd – ett gravkapell.

Kommer man en besöksdag vid halvett-tiden, finner man väntrummet i administrations-byggnaden fullsatt av anhöriga till patienterna, väntande på tillstånd att få besöka sina sjuklingar, utan tillstånd från överläkaren kommer nämligen ingen in i sjuksalarna – det är nödvändigt för att kunna hindra att ett olämpligt besök river upp vad sjukhusvården redan uträttat. När de besökande är expedierade, kan det hända att den sympatiska överläkaren d:r Olof Kinberg älskvärt ställer sig till disposition som ciceron vid en hastig tur genom de olika grenarna av anläggningen.

Den första avdelningen vars dörr öppnas står tillsvidare tom, det är tre rum för våldsamma patienter. Dörrarna är dubbla, med en observationsglugg i den inre dörren, fönstren kan stängas för med luckor, en säng är hela inredningen. I vardera flygeln på byggnaden finns tre sådan rum och på hela sjukhuset totalt 12. Nu följer salar med kvinnliga patienter, övervakningssalar med fyra till sex sängliggande i varje sal. De ligger stilla och slöa, tycks det, en har dragit lakanet över hela den hopkrupna gestalten vid åsynen av de besökande. Mellan varje avdelning låses dörrarna omsorgsfullt. Den breda korridoren utanför avdelningen är samtals- och matrum och bredvid varje sådant rum finns ett propert, serverings- och diskrum. Till varje avdelning hör vidare spatiösa bad- och toalettrum.

Dörrar låses upp och stängs, nya korridorer och salar öppnar sig. Här en stor, ljus korridor, som upptar byggnadens mittparti på nedre botten och som tjänstgör som mottagningsrum för besökande. Vid motsvarande korridor en trappa upp ligger rummen för första klassens patienter, trevliga, behagligt möblerade rum som i ett första klassens pensionat. Överallt i korridorer och dagrum är inredningen för övrigt den trevligaste, med präktiga Katrineholmsmöbler, laserade i klart gröna och röda färger.

Här och var, vid en säng i en sal eller vid bordet i ett dagrum sitter besökande i samspråk med den sjuka anhöriga. Ett par sysslar med ett sällskapsspel, men snart måste partiet avbrytas, klockan två är besökstiden slut. De som vistas uppe sysslar med något handarbete, där sitter till exempel en arbetare med ett par strumpstickor, som han hanterar med en trevande försiktighet som är naturlig för händer som är vana vid betydligt grövre verktyg. En annan har just skrivit ett brev och räcker det till överläkaren när han går förbi. Alla brev till och från anstalten passerar överläkaren, som dagligen har en liten vacker packe på sitt skrivbord i administrationsbyggnaden. Överallt i dagrummen såväl som i liggsalarna härskar stillhet och lugn. Bakom en dörr hörs röster – det är en mer orolig avdelning – en röst hörs över de andras och när dörren öppnas, kommer en korpulent, leende man mot läkaren. Han bugar, gör honnör. – Här är en framstående man , presenterar läkaren. – Ja! Mässar den leende med gesten av en välsignad apostel, hans eminens Ärkepåven! Han börjar tala om sin lysande undantagsställning och även med dörren stängd hörs hans ord tydligt. Högst upp i byggnaden finns samlingssal, men den är ännu ej fullt färdig.

En föreställning om den invecklade naturen hos de anläggningar som ingår i ett modernt sjukhus får man av källarvåningens ofantliga rörsystem. I skåp på väggarna i den stora gången här nere sitter distanstermometrar, på vilka maskinisten i varje ögonblick kan avläsa värmen i vart och ett av de många rummen i byggnaden. Härifrån reglerar han sedan temperaturen i varje del av komplexet. Här finns sköljrum, badrum, snickeri- och skomakarverkstäder. I verkstäderna arbetar även patienterna, som får hjälpa till med allt som anses lämpligt.

Ekonomibyggnaden inrymmer sjukhusköket som förtjänar ett besök. Det är en hög och luftig sal med nio ofantliga kokfat av nickel efter väggarna, jättebord med de tjockaste marmorskivorna, vagnar på gummihjul för transport av lådor där de olika avdelningarnas portioner finns inlagda. I en stor täckt vagn på rälsbana förs sen matlådorna in i sjukhusbyggnaderna och distribueras med hissar ut till sina respektive avdelningar. Till köket hör även stekkök med en fullständig hotellspis, renseri med stora kar av fajans, diskrum, skafferier och förrådsrum, lika systematiska ändamålsenliga som ovanliga till sina proportioner. Vägg i vägg med maskinrummet och desinfektionsugnen finns tvätt- och strykinrättningen, som ensamt upptar en tvåvåningsbyggnad.

Terrängen mellan de båda sjukhusbyggnaderna och dithörande mindre byggnader är ännu tämligen oordnad. Här skall nu planeras och planteras i vår, en liten damm får man här också, och en gång kommer väl sänkan mellan skogssluttningarna att erbjuda anblicken av en lummig och välordnad park.”

Dagens Nyhe­ter besö­ker Lång­bro sjuk­hus.
Olof Kin­berg, över­läka­re på Lång­bro sjuk­hus. Foto: Ernest Flor­man 1923. Lands­tingsar­ki­vet, SLL.
Stock­holms Stads sin­nes­sjuk­hus vid Lång­bro.
Lång­bro sjuk­hus. Vårdsal, Sto­ra Mans. Foto: Ernest Flor­man 1923. Lands­tingsar­ki­vet, SLL.
Enskild sal för kvinn­lig pati­ent. Foto: Ernest Flor­man 1923. Lands­tingsar­ki­vet, Stock­holm läns Lands­ting.
Dag­rum, Sto­ra Mans. Foto: Ernest Flor­man 1923. Lands­tingsar­ki­vet, Stock­holm läns Lands­ting.
Lång­bro sjuk­hus dag­rum. Foto: Ernest Flor­man 1923. Lands­tingsar­ki­vet, Stock­holm läns Lands­ting.