Syssloman Albin Mild med personal. ca 1910.

Syssloman på Långbro

Förutom läkare, sköterskor och annan vårdpersonal så fanns det många andra yrkesutövare på Långbro, och chef över dessa var Sysslomannen. På bilden här ovan syns Albin Mild i mitten, en mycket omtyckt chef och syssloman. Runt honom finns all övrig personal representerad, från lykttändare till tvätteriföreståndarinnor.

Syssloman Albin Mild med personal. ca 1910.

Syssloman på Långbro

Förutom läkare, sköterskor och annan vårdpersonal så fanns det många andra yrkesutövare på Långbro, och chef över dessa var Sysslomannen. På bilden här ovan syns Albin Mild i mitten, en mycket omtyckt chef och syssloman. Runt honom finns all övrig personal representerad, från lykttändare till tvätteriföreståndarinnor.

Sysslomannen var efter överläkaren den person med mest ansvar och flest personal under sig. I stort sett alla utanför de vårdande yrkeskategorierna löd direkt eller indirekt under sysslomannen. Bland dessa fanns reparatörer, eldare, vaktmästare, portvakt, nattvakt, kusk, dräng, köksföreståndare, överkokerska, kokerskor, kallskänkor, köksbiträden, tvättföreståndare, strykerskor, manglerskor, maskintvätterskor, tvättbiträden, städerskor, trädgårdsmästare, snickaren, skräddaren, målare, skomakaren samt arbetsföreståndare. Många av dessa ser vi på bilden ovan — med syssloman Mild (1908–1920) i mitten.

Som syssloman tjänade man år 1911 ca 3360 kr om året. Till detta kom naturaförmåner till ett värde om 840 kr per år. Detta får anses som en ansenlig summa i jämförelse med t.ex ett köksbiträde, som tjänade 270 kr/året. Men ändå en betydligt lägre lön än överläkarens årslön på 7500 kr inkl. förmåner på 1000 kr/år.

Lång­bro sjuk­hus. Sysslo­man Albin Mild med per­so­nal 1910-tal. Foto­graf: Okänd.

FAKTA: SYSSLOMAN

Sysslo­man som yrke omnämns redan på 1300-talet. Det var han som höll ord­ning och styr­de på Hel­geands­hus och på hos­pi­tal. Han hade infly­tan­de och makt över per­so­nal, vak­ter och hos­pi­tals­dräng­ar som lyd­de under honom. Under den här peri­o­den var det kyr­kan som var ytterst ansva­rig för vård­in­rätt­ning­ar­na och de till­sat­te sysslo­man­nen för att skö­ta den dag­li­ga drif­ten. På 1600-talet var det borg­mäs­ta­ren, bis­ko­pen och för­sam­lings­präs­ten som utsåg en sysslo­man. Den­ne skul­le vara “god, rätt­rå­dig, tro­gen och för­stån­dig” och nu flyt­tas även det ytters­ta ansva­ret över på sysslo­man­nen, som bod­de på hos­pi­ta­let och oftast var mer som en hus­bon­de för både anställ­da och de intag­na. Om han var gift, så föll ansva­ret för drif­ten av hos­pi­ta­lets kök och hus­håll på hans fru. Var­je år så syna­de stä­der­nas råd sysslo­man­nen, så att han gjor­de vad som förelåg honom. Under 1600-talet till­sat­te man även en för­man som ansva­rig för kon­trol­len av sysslomannen.