Den moderna sinnessjukvården
Långbro sjukhus började byggas 1907 och var vid öppnandet, tre år senare, ett av Europas modernaste sinnessjukhus. Själva sjukhuset bestod av två stora vårdbyggnader samt ett antal mindre administrations- och ekonomibyggnader. Till sjukhuset hörde också en anlagd park i engelsk stil med en centralt placerad damm.
Redan 1902 hade Stockholms stad beslutat köpa ett lämpligt markområde för att uppföra ett nytt sinnessjukhus. Man fann en naturskön plats i södra delen av Stockholm, nära den nya och viktiga färskvattenledningen från Norsborgs reningsverk. Sjukhuset fick dessutom goda kommunikationer då Gamla Södertäljevägen passerade precis vid den norra sidan av området.
Marken köptes direkt av ”Långbrokungen” Alfred Söderlund, ägare till Långbro gård i Älvsjö.
Ansvarig för planeringen av det nya sjukhuset blev medicine doktorn Olof Kinberg, som 1909 även utsågs till sjukhusets första direktör och överläkare.
Stockholms stad hade tidigt i planeringen rekryterat Medicinalstyrelsen arkitekt Axel Kumlien för att ta fram ritningar till det nya sjukhuset. Men förslagen sågs som föråldrade och man vände sig då till den tidens stjärnarkitekt, Gustaf Wickman. Wickmans arkitektkontor hade redan hunnit med att rita flera sjukhus, bl.a. landets största sanatorium, Söderby, vid Uttran mellan Salem och Tumba.
Wickmans förslag var helt rätt i tiden – ett modernt sjukhus med paviljongsystem, stora ljusa salar och breda korridorer som även fick fungera som dagrum för patienterna.
Inte något hospital
Till skillnad från de statliga hospitalen för sinnessjuka som traditionellt gavs helgonnamn (Sankt Lars, Sankta Gertrud, Sankt Jörgen, Sankta Maria osv), så valde staden att namnge det nya sjukhuset efter den plats utanför Stockholm där anläggningen uppfördes – Långbro. Även det andra stora mentalsjukhus vid Beckomberga i västra Stockholm namngavs på samma sätt. Man valde även att använda ordet sjukhus istället för det otidsenliga och stigmatiserade hospital. Något som till och med hade blivit ett eget begrepp; hospitalisering.
En ljusare framtid
Vid sjukhusets planering tog man intryck av kroppssjukvårdens snabba utvecklingen. Där nya behandlingsmetoder och medicinska upptäckter snabbt kom till praktiskt användning. Nu ville man överföra samma tankegångar till den nya tidens sinnessjukvård. Stora, ljusa avdelningar, medicinskt utbildad personal, operationssalar och laboratorier.
Fullt utbyggt kunde Långbro sjukhus ta emot 640 patienter och två år efter öppnandet var medelbeläggningen 578 patienter per år.
Man var i första hand en upptagningsanstalt för akut psykiskt sjuka, men man var även en så kallad asyl för kroniskt sjuka patienter med långa vårdtider.
Från långbad till reform
Under nästan ett sekel behandlade man patienter med psykiatriska diagnoser. Hundra år som inleddes med övervakade långbad och avslutades med den psykiatrireform som stängde samtliga stora mentalsjukhus i hela landet.