Loading...

Personal i dagrummet på Stora Kvinns.

Dagar för en mentalvårdare

Både arbetstid och fritid är väl inrutade för Långbro sjukhus vårdpersonal.

När sjukhuset öppnar i början av 1910 består patientvården mest av övervakning. De intagna kontrolleras på salar, i dagrum och på rastgårdar.

Arbetsdagarna är långa och varannan månad arbetar man nattskift och varannan dagskift. Dagskiftet är klockan 07.00–19.00 med tillhörande kvällsvakt. Var sjätte dag är skötarna lediga, men de får inte lämna sjukhusområdet före klockan 14.00, då extra tjänstgöring kunde påkallas. Vill man roa sig utanför sjukhusområdet behöver man kvittera ut en nyckel och samtidigt få ett signerad permissions-tillstånd av en översköterska eller uppsyningsmannen.
Har man tid kan man ta bussen till Midsommarkransen, där det finns biograf och affärer. In till Stockholm åker man nästan aldrig.

Under sommaren anordnas dans utomhus på sjukhusområdet och på vintern är det dans i samlingssalen. Man umgås gärna med varandra, dricker kaffe, musicerar och promenerar.
Inom sjukhusområdet är det hälsningstvång på överordnad personal. Hälsar man inte riskerar man disciplinstraff. Men trots hårda regler och långa arbetsdagar har sjukhuset en låg personalomsättning. Det finns eftertraktade bekvämligheter som rinnande vatten och wc. Arbetet är bra betalt och man snålar inte med maten, även husrum ingår vid anställning. Lönen för en ordinarie skötare är i slutet på 1920-talet ca 350 kr/månaden, vilket kan jämföras med en grovarbetares månadslön på ca 220 kr.

Man måste arbeta minst sex månader som vikarie för att få en eftertraktad fast anställning. En anställning som innebär betydligt högre lön och bättre förmåner. Men ibland fick man vänta upp till åtta år innan vikariatet övergår till en fast anställning.

Mentalskötarutbildningen genomförs parallellt med det ordinarie arbetet på sjukhuset och innebär 20 timmar psykiatri, 20 timmar anatomi, 20 timmar allmän sjukdomslära samt tio timmar sjukvårdsteknik. Efter genomgången och godkänd utbildning får man titeln; ”Ordinarie mentalskötare”.

Personalens arbetsmiljö är mycket beroende av överläkarens inställning. Hans makt är oinskränkt. När sjukhusets förste överläkare Olof Kinberg slutade, behövdes inte längre permission för att lämna sjukhusområdet och ”umgänget mellan könen blev mer fritt och naturligt”.

Olof Kinberg ersattes av Fritz Wiesel och därefter Nils Stenberg, bägge var mycket uppskattade av både personal och patienter. De bytte även ut gamla behandlingsformer som långbad mot mer fysisk aktivitet och en inställning att patienter mådde bra av att vara sysselsatta, inte bara övervakade och förvarade. Man insåg även vikten av att ha en dialog med patienterna och att lyssna mer på deras behov.

Under 50-talet kommer den stora revolutionen inom mentalvården, neuroleptikan, i form av Hibernal. Avdelningarna blir lugnare och de svåraste patienterna blev plötsligt kontaktbara och kan röra sig fritt utan ständig övervakning. Det i sin tur innebär att personalen får helt andra uppgifter vilket kommer att påverka vilka personalgrupper som anställs framöver.

Långbro sjukhus, patienter och personal i dagrummet. 1920.

Patienter och personal på sal, Stora Mans ca 1920. Fotograf: Okänd.

Mentalskötare med tidstypisk uniformsliknande arbetsklädsel. Parken vid Långbro sjukhus ca 1920.

Insulinbehandling på kvinnlig patient ca 1930. Fotograf: Okänd.

Nattsköterska vid intaget på Långbro sjukhus ca 1940. Fotograf: Okänd.

2018-09-08T16:19:20+00:00