En arbetsplats

Sedan slutet av 1800-talet var mentalsjukhusen en arbetsplats även för patienter, sysselsättning var den främsta terapin för de intagna. Fysiskt arbete fyllde dagarna med ordning och rutiner. Hårda dagsverk bland äppelträd, på åkrar och i växthus gjorde kroppen trött och dämpade oron.

Under 1900-talets första hälft var vårdtiderna för mentalpatienter mycket långa, ibland livslånga. Med det tidsperspektivet så var det inga problem att utbilda sig t.ex. till skräddare, borstbindare eller tryckare. Men när mediciner och vården utvecklades och blev mer effektiva så blev patienternas tid på sjukhusen kortare och med det så försvann även möjligheten att lära sig ett hantverk.

Långbro sjukhus hade många arbetsplatser för patienter. Som ett skrädderi med lokaler högst upp på Stora Mans. Här jobbade en anställd skräddare, som med assistans av patienter, sydde både personaluniformer och vardagskläder åt de intagna.

Sjukhusets stora trädgårdsodlingar hade som mest sex växthus och en heltidsanställd trädgårdsmästare. Odlingarna gav ett överskott som man sålde vidare till andra sjukhus i Stockholmsområdet. Man odlade främst potatis, rödbetor och vitkål, men här fanns även stora odlingar av äpplen och rabarber för kräm, saft och sylt.

I källaren på Stora Kvinns fanns ett komplett tryckeri med tryckpress och sättningsutrustning. Här producerade man trycksaker för eget behov och på uppdrag från andra sjukhus.

Ett borstbinderi i källaren på Stora Mans försåg sjukhuset med borstar för alla ändamål.

När landstingen tog över ansvaret för mentalsjukhusen under slutet av 60-talet så infördes nya regler. Patienterna fick inte nyttjas för arbete i någon form, med den inriktningen så försvann alla möjligheter att driva odlingar och produktion i sjukhuset regi.

Långbro sjukhus, tryckeri i källaren på Stora Kvinns. ca 1920.

Långbro sjukhus, borstbinderi i källaren på Stora Mans. ca 1920.

Trädgården och odlingar på Långbro sjukhus. Stora Mans i bakgrunden och nuvarande ”Långbro:s Bakficka” i förgrunden, ca 1920