En arbetsplats

Från slutet på 1800-talet var mentalsjukhusen en arbetsplats även för patienter. Sysselsättning ansågs som den bästa behandlingen för många av de intagna. Fysiskt arbete fyllde dagarna med ordning och rutiner. Hårda dagsverk bland äppelträd, på åkrar och i växthus gjorde kroppen trött och dämpade oron.

Under 1900-talets första hälft var vårdtiderna för mentalpatienter mycket långa, ibland livslånga. Med det tidsperspektivet så var det inga problem att under vistelsen på sjukhuset utbilda sig till exempelvis skräddare, borstbindare eller tryckare. Men när mediciner och vården utvecklades under 50–60-talet så blev patienternas tid på sjukhusen betydligt kortare, vilket begränsade möjligheten att hinna lära sig ett hantverk.

Långbro i arbete

Långbro sjukhus hade många arbetsplatser för patienter. Som ett skrädderi med lokaler högst upp på Stora Mans. Här jobbade en anställd skräddare och patienter med att både sy personalens uniformer och vardagskläder åt de intagna.

Trädgården

Sjukhusets stora trädgårdsodlingar hade som mest ett halvt dussin växthus och en heltidsanställd trädgårdsmästare. Odlingarna gav ett rejält överskott vid skörden. Något som såldes vidare till andra sjukhus i Stockholmsområdet. Man odlade främst potatis, rödbetor och vitkål, men här fanns även stora odlingar av äpplen och rabarber för kräm, saft och sylt.

Tryckeri

I källaren på Stora Kvinns fanns ett komplett tryckeri med sättningsutrustning och tryckpress. Här producerade man trycksaker för eget behov och på uppdrag från andra sjukhus.

Borstbinderi

Ett borstbinderi i källaren på Stora Mans försåg sjukhuset med borstar för alla ändamål.

Slut på hantverk

När landstingen tog över ansvaret för mentalsjukhusen under slutet av 1960-talet så infördes nya regler. Patienterna fick inte sättas i arbete och med den inriktningen så försvann alla möjligheter att driva t.ex. trädgårdsodlingar och produktion i sjukhuset regi.