Vårdinrättningar

Stockholms första kända vårdinrättningen var Helgeandshuset som omnämns redan 1301. På den tiden gjorde man ingen skillnad på fattigvård och sinnessjukvård. Under många perioder i historien hade staden stora problem med överbeläggningar och otjänliga vårdbyggnader.

Här nedan finns en sammanfattning av några vårdinrättningar i Stockholm under seklerna.

Helgeandshuset, 1288–1600

Stockholms första vårdinrättningar låg på nuvarande Helgeandsholmen, i dag platsen för Riksdagshuset. En bit in på 1500-talet flyttade man hela anläggningen till Gråmunkeholmen, nuvarande Riddarholmen. Hit flyttades även Sankt Görans hospital, i folkmun blev de bägge vårdinrättningarna kort och gott Hospitalet.

Danvikens hospital, 1558–1861

På order av Gustaf Vasa flyttas Hospitalet från Gråmunkeholmen till Danviken i Sickla. Själva flytten gick trögt då Stockholms borgare ansåg att det tog pengar från mer trängande projekt.

Danvikens dårhus, 1788–1861

1788 utökades verksamheten på Danvikens hospital för att kunna flytta vården av sinnessjuka och veneriskt smittade till en egen byggnad. 1820 hade sjukhuset 86 intagna fördelade på 41 rum.

Jakobsberg dårstuga, 1886–1893

Provisoriskt sinnessjukhus med 25 vårdplatsen. Beläget vid dåvarande Hornsgatan 145 på Södermalm. Byggnaden monterades ned 1936 och finns i dag på Skansen.

Konradsbergs hospital, 1861–1995

Konradsbergs sägs vara Sveriges första sinnessjukhus. Beläget i Marieberg på Kungsholmen i Stockholm. Byggnaden uppfördes i en slottsliknande stil och fick snabbt smeknamnet Dårarnas slott. Det ursprungliga namnet var Stockholms hospital för sinnessjuka eller Konradsbergs hospital, från 1932 Psykiatriska sjukhuset och från 1 juli 1967 Rålambshovs sjukhus. Byggnaden ägs i dag av kommunägda SISAB, Skolfastigheter i Stockholm AB.

Katarina sjukhus, 1902–1935

Stockholms första epidemisjukhus, öppnade 1831 och från 1898 blev anläggningen ett provisoriskt sinnessjukhus. 1902 permanentades vården av sinnessjuka och pågick fram till öppnandet av Beckomberga sjukhus 1933. Byggnaden finns fortfarande kvar mitt på Södermalm med adress Bjurholmsgatan 1–11.

Långbro sjukhus, 1909–1998

Sjukhuset togs i bruk i slutet på 1909, 1912 var sjukhuset fullt utbyggt med totalt 640 vårdplatser. Under 1920-talet färdigställdes två nya paviljonger, vilket utökade antalet platser till 800. Under 1970-talet hade Långbro sjukhus i medeltal 1350 intagna.

Södra provisoriska sinnessjukhuset, Hornsgatan 74 (82), 1902–1935

1782–1890 var detta ett så kallat Bysättningshäkte för personer som inte kunde betala sina skulder, men från början av 1900-talet och fram till 1935 ombyggt till ett provisoriskt sinnessjukhus för att avlasta Långbro sjukhus. Här fanns även en avdelning för desinficering. Fastigheten ligger i dag på Hornsgatan 82 (tidigare 74).

Provisoriska sinnessjukhuset, Södermannagatan, 1905–1909, 1917–1932

Det här provisoriska sjukhuset inrättades passande nog i kvarteret Oron vid fd. Åsö sjukhus, Södermannagatan 13 på Södermalm 1905–1909. 1917–1918 öppnades det åter då platserna vid Långbro inte räckte till. Ännu en period, 1920–1932, användes byggnaden som sinnessjukhus, då med plats för ca 50 kvinnor.

Provisoriska sinnessjukhuset II, Bondegatan, 1905–1932

Beläget på Bondegatan 34 – nuvarande 56, fungerade som avlastning från det då överbelagda Långbro sjukhus.

Sankt Görans sjukhus — filial, 1923–1933

Fungerade som en provisorisk vårdenhet för patienter från Långbro sjukhus.

Sankt Eriks sjukhus — mentalkliniken, 1926–1970

En avdelning för sinnessjuka, senare benämnd Mentalkliniken.

Beckomberga sjukhus, 1932–1995

Placerat i västra Stockholm och öppnades för patienter i oktober 1932. Sjukhuset bestod av ett tjugotal byggnader och var på 1950-talet ett av Europas och Sveriges största mentalsjukhus. Som mest vårdades ca 1800 patienter här.