Kulvertmannen

Expressen 28 mars 1979

Under några år i slutet på sjuttiotalet levde kulvertmannen sitt liv under jorden på sjukhuset. Han sov på gamla sjukhusmadrasser och åt matrester från avdelningarnas vagnar som skickats ner i mathissarna. Blev det mat över stoppade han den i plastpåsar och gömde i skrymslen i kulverten.

Sjukhusets ledning valde att låta mannen leva i den 2,5 km långa kulverten, de ville inte jaga honom och han var inte tillräckligt sjuk för att vara en fara för sig själv eller andra. Han hade flera diagnoser som fobier och ångest, med en lång historia inom psykiatrin, där han under två decennier cirkulerat mellan olika sjukhus, utan någon förbättring av hans tillstånd. Många personer vittnade dock om att han var ”intelligent, trevlig och sympatisk”.

Av oklar anledning hade han en egen uppsättning nycklar till kulvertarna och kunde komma och gå som han själv önskade. Under långa tider var han helt försvunnen och ingen visste var han höll hus. Patientföreningen berättar att han nattetid hjälpte till vid deras telefonjour, där gav han råd till de personer som ringde in.

Senare ordnade sjukhuset ett eget rum på en öppen avdelning, där han kunde komma och gå som han ville. Någon uppföljning av vad som hände kulvertmannen publicerades aldrig i tidningarna, så hans vidare öde är okänt.

Kulvertsystemet på Långbro sjukhus