Kulvertmannen
Det låter som en filmtitel men var i själva verket ett öknamn som kvällstidningarna gav en fd. patient på Långbro sjukhus.
Under några år i slutet på sjuttiotalet levde mannen sitt liv i sjukhusets kilometerlånga kulvertar. Han sov på kasserade sjukhusmadrasser och åt matrester från avdelningarnas returvagnar som skickats ner i mathissarna. Blev det mat över stoppade han den i plastpåsar och gömde i skrymslen i kulverten.
Sjukhusets ledning valde att titta åt ett annat håll, de ville inte jaga honom och han var inte tillräckligt sjuk för att vara en fara för sig själv eller andra. Mannen hade flera diagnoser och en lång historia inom psykiatrin, där han under två decennier cirkulerat mellan olika sjukhus, utan någon förbättring av hans tillstånd. Många vittnade dock om att han var ”intelligent, trevlig och sympatisk”.
Av oklar anledning hade han en egen uppsättning nycklar till kulvertsystemet och kunde komma och gå som han själv önskade. Under långa tider var han helt försvunnen och ingen visste var han höll hus. Långbro patientförening berättar att han nattetid hjälpte till vid deras telefonjour, där gav han råd till hjälpsökande som ringde in.
Senare ordnade sjukhuset ett eget rum på en öppen avdelning, där han kunde komma och gå som han ville. Någon uppföljning av vad som hände kulvertmannen publicerades aldrig i tidningarna, så hans vidare öde är okänt.