Hibernal

Klorpromazin eller Hibernal som läkemedlet kom att heta i Sverige, var det första preparatet inom gruppen neuroleptika som framgångsrikt användes mot psykoser.

Under slutet av 1951 framställer företaget Rhône-Poulenc ämnet klorpromazin i ett laboratorium. Ämnet användes som en stabilisator för att förebygga neurogen chock vid kirurgiska ingrepp. Efter en tids användning av preparatet upptäckte man att substansen även hade en lugnande och antipsykotiska effekt.

De två franska psykiatrikerna, Jean Delay och Pierre Deniker, blev de som introducerar klorpromazin inom den psykiatriska vården. Man gjorde en första studie på patienter inlagda på Sainte Anne-sjukhuset utanför Paris och resultaten var slående. Man konstaterade:

…Vi kan redan efter en första injektionen märka effekter som öppnar vägen för en ny typ av psykiatri

Lansering

Läkemedelsföretaget Smith, Kline & French köpte rättigheterna till preparatet 1953. Efter kliniska prövningar så lanseras läkemedlet 1954 på den nordamerikanska marknaden. 1955 registrerades preparatet Hibernal i Sverige och den första svenska medicinska utvärderingen görs 1956. 106 kvinnliga patienter vid Mariebergs sinnessjukhus deltar i undersökningen. Man sammanfattade effekter av läkemedlet så här:

…Det har varit av stort intresse att konstatera att Hibernal® verkligen i vissa fall kan bringa ett så specifikt symptom som hörselhallucinos att försvinna… Effekten är helt olik de mycket höga doser av t.ex. barbiturater som man tidigare använt för att behandla svårt sjuka patienter.

Aldrig tidigare i psykiatrihistorien hade man fått tillgång till ett preparat som gav en sådan genomgripande effekt. Många drog paralleller till introduktionen av penicillinet 1941. Man kunde från ena dagen till den andra öppna upp låsta avdelningarna. Rehabilitering och social träning blev mycket mer framgångsrik tack vare den nya behandlingen och många patienter skrevs ut från avdelningarna.

Biverkningar

Men det var inte enbart positiva effekter av Hibernal. Läkemedlet gav också en del svåra biverkningar som t.ex. kramper, stelhet, rastlöshet, trötthet, viktökning m.m. Under 60-talet är läkare väldigt generösa med förskrivning av Hibernal. Många, även psykiatriker, är kritiska mot att man använder läkemedlet som ett universalpreparat. Man börjar likna de negativa effekterna vid lobotomi – fast på kemisk väg.