Vårdkrävande patienter

Våldsamma och oroliga patienter vårdades på specialanpassade avdelningar. De fick namn som Stormen eller Oron. Dessa byggnader motsvarade nog vad de flesta människor förknippade med ett sinnessjukhus. Här var alla dörrar låsta från bägge håll och fönstren gallerförsedda. Känslan av ett fängelse var inte långt borta.

Redan när Långbro sjukhus öppnade 1909 hade man svårigheter att klara av de mest vårdkrävande patienterna. En del av de stora sjukhusets avdelningar var anpassade för stökiga intagna. Men en ständigt ökande tillströmning av nya patienter som var både våldsamma och mycket aggressiva, skapade stora säkerhetsproblem. Man tog då beslutet att bygga två mindre paviljonger, helt och hållet anpassade för denna patientgrupp.

Lilla Mans – oron mans, under byggnation. 1920. Fotograf: Okänd.

Vårdbyggnad 3, Lilla Mans, stod färdig 1921. Vårdbyggnad 4, Lilla Kvinns, tas i bruk 1925. Patienterna på dessa avdelningar var ständigt under uppsikt. Ett större antal vårdare än på vanliga avdelningar garanterade övervakningen.

De skulle dröja decennier innan effektiva mediciner skulle dämpa oron och tysta skriken på dessa avdelningar. Den enda möjligheten att hantera de intagna var låsta utrymmen, fysisk styrka (alla vårdare var män, även på den kvinnliga avdelningen) och flera vårdare per patient än på de lugna avdelningarna.

Lilla Mans. Foto: H Nordenadler. Stockholms Stadsmuseum 1968.

Vårdavdelningarnas rastgårdar låg i direkt anslutning till avdelningarna, så att personalen lätt kunde hantera och kontrollera patienterna.

Lilla Mans. Foto: H Nordenadler. Stockholms Stadsmuseum 1968.

Behovet av denna typ av vård minskade i snabb takt när nya läkemedel som t.ex. Hibernal introduceras. Under slutet på 60-talet avvecklades avdelningarna och byggnaderna revs i olika omgångar under 60- och 70-talet. I dag finns inga spår kvar av husen.