Långbro sjukhus

Patienterna som skrevs in på det nyöppnade Långbro sjukhus i december 1909, kom till ett av Europas modernaste sinnessjukhus. Anläggningen hade uppförts på ett gigantiskt, för ändamålet väl genomtänkt, markområde en mil söder om Stockholm.

Stockholms stad var beställare och huvudman för det nya storsjukhuset och 1902, efter mycket övervägande, hade staden beslutat sig för ett markområde på 56 tunnland i södra Stockholm. Perfekt placerat i en naturskön omgivning och med den nya vattenledningen från Norsborgs reningsverk precis i närheten. Stockholms viktigaste vägförbindelsen söderut, Gamla Södertäljevägen, passerade norr om tomten och skulle ge det nya sjukhuset mycket bra vägförbindelser. Området var en avstyckning från Långbro gård, vars ägare Alfred ”Långbrokungen” Söderlund börjat sälja av mark redan 1899. Och innan han sålde Långbro gård 1918 hann han sälja av över 500 tomter till olika projekt.

Till ansvarig för planering och projektering av de nya sjukhuset utsågs den då drygt 30-årige medicine doktorn Olof Kinberg, som även blev det nya sjukhusets första direktör och överläkare. Byggnationen startade 1907, efter ritningar av dåtidens stjärnarkitekt Gustaf Wickman. Man hade tidigare låtit Kungl. Medicinalstyrelsen arkitekt Axel Kumlien ta fram ritningar, dock ansågs hans förslag vara föråldrade och förkastades i ett tidigt skede.

Inte något hospital

Till skillnad från de statliga vårdgivarna som traditionellt använt sig av helgonnamn när det namngav sina mentalsjukhus (Sankt Lars, Sankt Gertrud, Sankta Maria osv), så valde staden att döpa det nya sjukhuset efter platsen utanför Stockholm – Långbro. När staden decennier senare byggde sitt andra stora mentalsjukhus vid Beckomberga i västra Stockholm, valdes namnet på samma sätt. De ansvariga i Stockholms stad ville inte använda ordet hospital i namnet. Ett ord som var förlegat och starkt förknippat med livslånga vårdtider, kroniska sjukdomstillstånd och patientövervakning av militärt drillad personal.

Framtiden är ljusare

På Långbro sjukhus var optimismen stor, här skulle patienterna få bra vård. Med rätt behandlingsmetoder, funktionella och genomtänkta lokaler utrustade med vattenklosett och fjärrvärme samt välutbildad vårdpersonal som ansvarade för patienterna. Man hade sneglat på den snabba utvecklingen av kroppssjukvården, med nya behandlingar och medicinska upptäckter som snabbt användes praktiskt. Nu ville man överföra samma tankegångar till sinnessjukvården. Stora och ljusa avdelningar, enskilda salar för bättre bemedlade patienter, medicinskt utbildad personal, operationssalar och laboratorier. Allt fanns på plats när det nya storsjukhuset invigdes.

Fullt utbyggt hade Långbro sjukhus plats för 640 patienter och två år efter öppnandet var medelbeläggningen 578 patienter/år. Sjukhusets uppdrag var i första hand som upptagningsanstalt för akut sjuka, men även som en så kallad asyl för kroniskt sjuka patienter med mycket långa vårdtider.

Från långbad till avveckling

Under nästan ett sekel behandlar man patienter med psykiatriska diagnoser. Hundra år som inleds med övervakade långbad och avslutas med en psykiatrireform som stänger samtliga stora mentalsjukhus i hela landet.