Långbro sjukhus

Patienterna som anlände till det nyöppnade Långbro sjukhus i december 1909 kom till ett av Europas modernaste sinnessjukhus. Anläggningen hade uppförts på ett drygt 50 tunnland stort markområde en mil söder om Stockholm.

Stockholms stad var beställare och huvudman för det nya sinnessjukhuset. Redan 1902 hade staden beslutat sig för ett markområde på 56 tunnland i södra delen av kommunen. Perfekt placerat i en naturskön omgivning och med den nya och viktiga färskvattenledningen från Norsborgs reningsverk precis i närheten. Gamla Södertäljevägen, Stockholms viktigaste landsväg söderut, passerade intill och skulle ge det nya sjukhuset mycket bra kommunikationer.

Ägare till marken var Alfred ”Långbrokungen” Söderlund. Sedan 1866 ägde han Långbro gård och, förutom sjukhustomten, sålda han av över 500 tomter i omgivningarna runt Långbro sjukhus, innan han 1918 sålde gården till LM Ericsson.

Till ansvarig för planeringen och projekteringen av det nya sjukhuset utsåg staden den drygt 30-årige medicine doktorn Olof Kinberg. Efter färdigställandet blev han även det nya sjukhusets första direktör och överläkare.

Stockholms stad hade låtit Medicinalstyrelsen arkitekt Axel Kumlien ta fram ritningar till sjukhuset, men man tyckte att hans förslag vara föråldrade. Man gav istället uppdraget till den tidens stjärnarkitekt Gustaf Wickman. Han hade ritat flera sjukhus, bl.a. landets största sanatorium, Söderby sjukhus. Långbro fick, i likhet med Söderby, paviljongsystem, avdelningar med stora ljusa salar och högt i tak.

Inte något hospital

Till skillnad från de statliga vårdgivarna som traditionellt använde sig av helgonnamn när det namngav sina mentalsjukhus (Sankt Lars, Sankta Gertrud, Sankt Jörgen, Sankta Maria osv), så valde Stockholms stad att döpa det nya sjukhuset efter platsen utanför Stockholm – Långbro. När staden senare byggde sitt andra stora mentalsjukhus vid Beckomberga i västra Stockholm, valde man namnet på samma sätt. De ansvariga i Stockholms stad ville även undvika ordet hospital i namnet, något som var starkt förknippat med livslånga vårdtider, kroniska sjukdomstillstånd och inhuman patientövervakning. Så Långbro sjukhus fick det bli.

En ljusare framtid

Under planeringen av sjukhuset hade man sneglat på den snabba utvecklingen av kroppssjukvården. Där fanns nya behandlingsmetoder och medicinska upptäckter som snabbt kom till användning i praktiken. Nu ville man överföra samma tankegångar till det nya sinnessjukhuset. Stora och ljusa avdelningar, medicinskt utbildad personal, operationssalar och laboratorier. Och allt det här fanns på plats när det nya storsjukhuset invigdes.

Fullt utbyggt hade Långbro sjukhus plats för 640 patienter och två år efter öppnandet var medelbeläggningen 578 patienter/år.

Sjukhusets uppdrag var i första hand som en upptagningsanstalt för akut psykiskt sjuka, men även som en så kallad asyl för kroniskt sjuka patienter, de som hade mycket långa vårdtider.

Från långbad till avveckling

Under nästan ett sekel behandlade man patienter med psykiatriska diagnoser på Långbro sjukhus. Hundra år som inleddes med övervakade långbad och avslutades med en psykiatrireform som stängde samtliga stora mentalsjukhus i hela landet.