Flygfoto över Långbro sjukhus 1936. Foto: Ahrenbergsflyg™

Den moderna sinnessjukvården

Långbro sjukhus invigdes 1910, tre år efter det första spadtaget. Sjukhuset var uppbyggd kring två stora vård­paviljonger samt ett antal mindre administrations- och ekonomibyggnader. Området hade en anlagd park och en centralt placerad damm, för att skapa en lugn och trivsam miljö. Sjukhuset beskrevs som en av Europas modernaste vårdinrättningar för sinnessjuka.

Redan 1902 hade Stockholms stad beslutat köpa ett lämpligt markområde för att uppföra ett nytt kommunalt sinnessjukhus. Man fann en naturskön plats i södra delen av Stockholm, nära den nya och viktiga färskvatten­ledningen från Stockholms nya reningsverk i Norsborg. Dessutom passerade Gamla Södertäljevägen precis intill norra delen av det tänkta sjukhusområdet. Något som garanterade goda kommunikationer och tillgänglighet.

Marken köptes direkt av ”LångbrokungenAlfred Söderlund, ägare till Långbro gård i Älvsjö.

Ansvarig för planeringen av det nya sjukhuset blev Olof Kinberg, som vid sjukhusets färdigställande även utsågs till sjukhusets första direktör och överläkare.

Stockholms stad hade tidigt i planeringen rekryterat Medicinal­styrelsen arkitekt Axel Kumlien för att ta fram ritningar för det nya sjukhuset. Men förslagen sågs som föråldrade och man vände sig då till den tidens stjärnarkitekt, Gustaf Wickman. Wickmans arkitektkontor hade sedan tidigare ritat flera sjukhus, bl.a. landets största sanatorium, Söderby, vid Uttran mellan Salem och Tumba.

Wickmans förslag var helt rätt i tiden – ett modernt sjukhus med paviljongsystem, stora ljusa salar och breda korridorer som även fungerade som dagrum för patienterna.

Byggmästaren bakom Långbro sjukhus

Stockholms Stads byggnadsnämnd gav uppdraget att uppföra sjukhuset till den erfarne byggmästaren Frans Albert Andersson. Som låg bakom stora byggprojekt som Stockholms Centralposthus, Mariaskolan på Söderlmalm och Sankt Sigfrids kyrka

Långbro – ett sjukhus, inte ett hospital

Till skillnad från de statliga hospitalen för sinnessjuka, som ofta bar helgonnamn som Sankt Lars, Sankta Gertrud eller Sankt Jörgen, valde Stockholms stad en ny väg. Det nya sjukhuset fick namn efter platsen där det byggdes – Långbro – och kallades sjukhus, inte hospital.

Detta var ett medvetet språkval. Ordet hospital var vid den tiden starkt förknippat med livslång vård och en känsla av hopplöshet. Det hade till och med gett upphov till begreppet hospitalisering – när en patient blir passiv och beroende av institutionen.

Staden ville signalera en modern och mänskligare syn på psykiatrisk vård, där tillfrisknande och rehabilitering stod i centrum. Samma namnstrategi användes för Beckomberga sjukhus, som öppnades i västra Stockholm 1932.

Mentalsjukvård på Långbro sjukhus laboratorium 1920-talet.

Sjukhusets laboratorium 1920-talet. Regionarkivet Stockholm. Foto: Ernest Florman.

Mentalsjukvården – en ljusare framtid

När Långbro sjukhus planerades i början av 1900-talet tog man starkt intryck av den framväxande moderna kroppssjukvården. Behandlingsmetoder, medicinska upptäckter och ett ökat fokus på vetenskaplig grund inspirerade en ny syn även på den psykiatrisk vården.

Istället för mörka, överbelagda salar byggdes stora, ljusa vårdavdelningar, kompletterade med operationssalar, laboratorier och andra faciliteter som tidigare saknats inom sinnessjukvården.


Från vårdare till vårdpersonal

En viktig förändring skedde även på personalsidan. Tidigare hade skötare med militär bakgrund utgjort lejonparten av arbetsstyrkan på mentalsjukhusen. Men vid Långbro anställdes nu i allt större utsträckning medicinskt utbildad personal – läkare, sjuksköterskor och laboratorieassistenter.

Detta markerade ett avgörande steg mot en vetenskapligt förankrad och humanare psykiatrisk vård.


Långbro – plats för både akut och långvarig vård

När sjukhuset var fullt utbyggt kunde det ta emot upp till 640 patienter. Redan två år efter invigningen låg den årliga medelbeläggningen på 578 patienter, vilket visar på det stora behovet.

Långbro fungerade både som en akutintagning för psykiskt sjuka och som en asyl för kroniska patienter – personer med långvariga vårdbehov som ofta stannade på sjukhuset i många år.

Mysteriet med hus 39 och Sveriges farligaste kvinna

1989 färdigställs en vårdbyggnad i den nordvästra delen av sjukhusområdet, byggnaden är ritad och inredd för att hantera ”Sveriges farligaste kvinna”. Villan har tre rum för patienten och ytterligare tre rum för personal och administration. Runt byggnaden finns ett fyra meter högt specialstaket för att förhindra att patienten rymmer.

Stora Kvinns

Långbro sjukhus vårdavdelning för kvinnor – i folkmun döpt till Stora Kvinns, invigdes i maj 1910. Byggnaden är en exakt kopia av vårdbyggnaden för män – Stora Mans. Byggnaden följer dåtidens mönster med paviljongsystem, där byggnaderna placerades på optimala avstånd från varandra.

Stora Mans

Invigdes i december 1909 och bestod av, för den tiden, toppmoderna vårdavdelningar, operationssalar, mottagningsrum och apotek. Det fanns salar för upp till åtta liggande patienter och enskilda rum för intagna med möjlighet att betala. En samlingssal högst upp i byggnaden användes som lokal för gudstjänster, teater och musikstunder

Sjukhusdammen

Samtidigt som man bygger sjukhuset så anlägger man en 150 meter lång damm genom att dämma upp det s.k. Långbro-diket, ett vattenflöde från det högt belägna skogsområde som i dag är Fruängen. Diket, som idag är nedgrävt i kulvertar, gick genom hela sjukhusområdet och mynnade ut vid nuvarande Johan Skytteskolan…

Stormen

Efter en kort tid konstaterades att sjukhuset hade svårt att klara av de mest vårdkrävande patienterna. En del av de stora sjukhusbyggnaderna hade avdelningar för s.k. heloroliga patienter, men den ständigt ökande tillströmning av nya patienter som skriker och är mycket aggressiva ger upphov till stora störningsproblem. Man beslutar därför att bygga två mindre paviljonger som var mer anpassade för denna patientgrupp…

Till toppen