Olof Kinberg, överläkare Långbro sjukhus. Läkarmottagningen, administrationsbyggnaden. 1927, Foto:Regionarkivet i Stockholm.
De patienter som kom till det nyöppnade Långbro sjukhus i december 1909, skrevs in på en av Europas modernaste vårdinrättningar. Sjukhusområdet, en mil söder om Stockholm, var enormt. Drygt 50 tunnland mark med två stora vårdbyggnader och en park i engelsk stil.
Stockholms stad var både beställare och huvudman för det nya sinnessjukhuset. Redan 1902 hade Stockholms stad beslutat sig för ett markområde i södra delen av regionen. Beläget i en naturskön omgivning nära den nya och viktiga färskvattenledningen från Norsborgs reningsverk . Gamla Södertäljevägen, Stockholms viktigaste landsväg söderut, passerade intill och skulle ge det nya sjukhuset bra kommunikationer.
Kommunen köpte marken av «Långbrokungen» Alfred Söderlund, stor markägare på den närliggande Långbro gård. Förutom sjukhusområdet sålde han över 500 tomter i omgivningarna runt Långbro sjukhus, innan han 1918 sålde Långbro gård till LM Ericsson.
Till ansvarig för planeringen och projekteringen av det nya sjukhuset utsåg staden medicine doktorn Olof Kinberg. 1909 tillträdde han även som sjukhusets första direktör och överläkare.
Stockholms stad hade tidigt under planeringen rekryterat Medicinalstyrelsen arkitekt Axel Kumlien för att ta fram ritningar till det nya sjukhuset. Men förslagen sågs som föråldrade och man vände sig istället till den tidens stjärnarkitekt, Gustaf Wickman. Wickmans arkitektkontor hade redan flera sjukhus på sin meritförteckning, bl.a. landets största sanatorium, Söderby , vid Uttran i södra Stockholm.
Wickmans förslag var helt rätt i tiden – moderna paviljongsystem med stora och ljusa avdelningar.
Inte något hospital
Till skillnad från de statliga hospitalen för sinnessjuka som traditionellt fått helgonnamn (Sankt Lars, Sankta Gertrud, Sankt Jörgen, Sankta Maria osv), så valde Stockholms stad att namnge det nya sjukhuset efter den plats utanför Stockholm där anläggningen uppfördes – Långbro. När staden senare byggde sitt andra stora mentalsjukhus vid Beckomberga i västra Stockholm, följde man samma regel. Stockholms stad valde även ordet ”sjukhus” istället för det otidsenliga och stigmatiserade ”hospital”. Hospitalen var starkt förknippat med livslånga vårdtider och kroniska sjukdomstillstånd – och ett eget begrepp; hospitalisering.
En ljusare framtid
Under planeringen av sjukhuset påverkades man av den snabba utvecklingen av kroppssjukvården. Där nya behandlingsmetoder och medicinska upptäckter snabbt kom till praktiskt användning. Nu ville man överföra samma tankegångar till den nya tidens sinnessjukvård. Stora och ljusa avdelningar, medicinskt utbildad personal, operationssalar och laboratorier.
Fullt utbyggt hade Långbro sjukhus plats för 640 patienter och två år efter öppnandet var medelbeläggningen 578 patienter/år.
Sjukhusets var i första hand en upptagningsanstalt för akut psykiskt sjuka, men även en så kallad asyl för kroniskt sjuka patienter med långa vårdtider.
Från långbad till avveckling
Under nästan ett sekel behandlade man patienter med psykiatriska diagnoser. Hundra år som inleddes med övervakade långbad och avslutades med en psykiatrireform som stängde samtliga stora mentalsjukhus i hela landet.
Läs mer om Långbro sjukhus
Söker du patientjournaler? Kontakta Regionarkiv här.