Elsa Grünewald

Att familjen Grünewald bor på Södermalm är ingen slump, här bosätter sig många judiska immigranterna som flytt förföljelse. Kvarteren har både kosheraffärer och synagoga, man talar jiddisch och hjälper varandra, många är också djupt troende.

Efter avslutad skolgång börjar Elsa som elev hos modefirman Regent på Regeringsgatan. Här får hon lära sig att tillverka finare hattar för Stockholms modemedvetna damer. Efter elevperioden får hon till sin besvikelse inte fortsätta på firman, hon får istället återgå till att hjälpa sin mamma Sofia med hushållsarbetet.

Ett sammanbrott gör att Elsa, 23 år gammal, skrivs in på Långbro sjukhus för första gången. Efter sex veckor skrivs hon ut som förbättrad, men blir strax inlagd igen. Hon mår tidvis mycket dåligt, med mycket oro och ångest. Ibland är det lättare — hon är vänlig, samtalar och skrattar. Hon får genomgå en mängd behandlingsmetoder: Elchocker, sömnkurer, insulinkoma och till sist även en lobotomi.

När Elsa får de nya psykosmedicinerna under 50-talet blir hon lugnare och kan delta i utflykter och resor, hon går på målar- och keramikkurs, väver, promenerar i parken med sina besök (oftast med sin syster Berthe). Hon sjunger, läser tidningar – men framför allt så tecknar hon; profiler, ansikten och figurer i en aldrig sinande ström. Hennes rum på sjukhuset och korridorens väggar fylls snabbt med teckningar.

Under 80-talet bedömer man att Elsa inte längre är i behov av psykiatrisk vård, utan att hon kan flyttas till ett vanligt sjukhem. Men man kan inte hitta någon lämplig plats till henne så hon blir kvar på Långbro till sin död 1988, som en av sjukhusets sista patienter.

Vid sin bortgång efterlämnar Elsa nästan 1500 teckningar, vilket förmodligen bara är en bråkdel av hennes totala produktion under 50 år på Långbro. Hennes teckningar visas i dag på många konstutställningar och så sent som 2015 var hennes konst med på en samlingsutställning på Millesgården i Stockholm.