Långbro sjukhus, skrädderiet på Stora Mans. 1927.

En arbetsplats

Sedan slutet av 1800-talet var sysselsättning den främsta terapin för de intagna på landets sinnessjukhus. Fysiskt arbete fyllde dagarna med ordning och rutiner. Hårda dagsverk bland äppelträd, på åkrar och i växthus gjorde kroppen trött och dämpade oron.

Under 1900-talets första hälft var vårdtiderna för patienterna så långa, ibland hela deras liv, att de fanns möjlighet att utbilda sig t.ex. som borstbindare. Men när mediciner och vården utvecklades så blev patienternas tid på sjukhuset kortare och då försvann även möjligheten att lära sig ett hantverk.

Långbro sjukhus hade ett skrädderi med lokaler högst upp på Stora Mans. Här fanns en anställd skräddare som, med assistans av patienter, sydde både uniformer åt personalen och vardagskläder åt de intagna.

Långbros stora trädgårdsodlingar hade som mest sex växthus och en anställd trädgårdsmästare som bodde med sin familj på området. Odlingarna gav ett överskott som man sålde vidare till andra sjukhus i Stockholmsområdet. Man odlade främst potatis, rödbetor och vitkål, men här fanns även stora odlingar med äpplen och rabarber för kräm, saft och sylt.

Ett tryckeri med tryckpress och sättningsutrustning där man producerade trycksaker, både för eget behov och på uppdrag från andra sjukhus.

Ett borstbinderi i källaren på Stora Mans försåg sjukhuset med borstar i alla storlekar.

När landstingen tog över ansvaret för mentalsjukhusen så infördes nya regler där man inte skulle utnyttja patienterna för arbete i någon form. Med den inriktningen så försvann möjligheten att driva någon typ av produktion i sjukhuset regi.

Långbro sjukhus, tryckeri i källaren på Stora Kvinns. ca 1920.
Långbro sjukhus, borstbinderi i källaren på Stora Mans. ca 1920.
Trädgården och odlingar på Långbro sjukhus. Stora Mans i bakgrunden och nuvarande “Långbro:s Bakficka” i förgrunden, ca 1920