Hermann Göring

Nazisten Hermann Göring hade starka band till Sverige och bodde i omgångar på Odengatan i Stockholm. Han var flera gånger intagen på Långbro sjukhus för sitt morfinmissbruk.

Hermann Wilhelm Göring föddes 1893 i den bayerska staden Rosenheim. Hans far var militär, Hermann går i sin fars fotspår och som sextonåring lämnade han kadettskolan Berlin Lichterfelde som kursetta och tog värvning i den preussiska armén. Några år senare blev han en av Tysklands första stridspiloter och befälhavare över den ökända Richthofeneskadern, Röda baronens flygskvadron.

Vykort med Hermann Göring i stridsplan. Första världskriget.

Sverige

Efter första världskrigets slut fortsatte Göring att flyga, nu som pilot på det nystartade Svensk Lufttrafik AB med lokaler i frihamnen utanför Stockholm. Och det var här som han fick uppdraget att flyga Eric von Rosen till Rockelsta slott vid sjön Båven i Södermanland. På Rockelsta träffade han Carin som besökte sin syster Mary von Rosen. De fann varandra direkt och mötet resulterade i att Carin några år senare skilde sig från sin man Nils von Kantzow. Det nya paret gifter sig i Stockholm 1923.

Tyskland

I november 1923 flyttade Carin och Hermann till Tyskland, samma år deltar Göring i det som kom att kallas ölhallskuppen i München. Kuppen skulle tvinga bort den sittande regeringen och kuppmakarna skulle därefter överta makten. Det hela misslyckades och Göring tvingades, trots skottskador, fly till Italien. För sina skador behandlades han med höga doser morfin, något som blev en inträdesbiljett till ett eskalerande missbruk.

Carin Göring. Fotograf: Okänd.

Paret flyttade tillbaka till Stockholm 1924, där hans missbruk fortsatte med oförminskad kraft. Finansierat av pantsatta smycken och delar av deras hem på Odengatan.

Intagen

Det går så långt att Göring hotade Carin med våld och det var till sist det som gjorde att hon såg till att han skrevs in för avgiftning på ett privat sjukhem i Aspudden utanför Stockholm. Man påbörjade avgiftningen genom att sakta sänka hans morfindos, men Göring vägrade att genomföra den tänkta behandlingen. Han ser istället en möjlighet att fortsätta sitt missbruk. Nu med full tillgång till sjukhemmets morfinförråd och fick han inte som han ville blev han rasande. Vid flera tillfällen bröt han upp medicinskåp och blev våldsam mot personalen som försökte hindra honom.

Sjukhemmets chefen Anna Törnquist insåg snart att Göring inte kunde vara kvar. Hon skrev i en daganteckning:

Söndagen den 30 augusti blev Kapten Görings krav på större Eukodal-dos mycket starkt, han fordrade absolut få den kvantitet, som han själv bestämde. Vid 17-tiden på em uppbröt han medicinskåpet och tog själv två sprutor 2 % Eukodallösning. Sex sköterskor kunde intet förmå, och han uppträdde mycket hotfullt. Kapten Görings hustru, som var närvarande, anhöll på det bestämdaste, att han skulle få vad han begärde. Hon fruktade, att Kaptenen i sitt raseri t o m skulle kunna döda någon. Efter tillåtelse av överläkare Eneström fick han dels 0,10 Luminal x 4 dels 0,75 (enheten oläslig) x 2 morfin.

Måndagen den 31 augusti… Efter upprepade injektioner förblev patienten i bädden, ständigt begärande mera. Då polis och brandmän vid 6-tiden infann sig vägrar han medfölja. Efter långt parlamenterande måste patienten tagas med våld. Visserligen försökte han göra motstånd, men fann det snart lönlöst.

Aspuddens sjukhem. Fotograf: Okänd.

Katarina sjukhus

Sjukhemschefen kallade alltså på polis, som med assistans av flera brandmän och ambulanspersonal, eskorterade den nu fastspända och högljutt protesterande Hermann Göring till Katarina sinnessjukhus. Här placerades han på en låst avdelning för våldsamma patienter.

Katarina sjukhus. Foto: Stockholms Stadsmuseum.

På Katarina sjukhus får mentalvårdaren Ruben Zetterlund ansvaret för den nya patienten och i en intervju på 1970-talet beskrev han sina upplevelser av mötet: ”Efter ankomsten till sjukhuset kräver Hermann Göring en advokat, han gör häftigt motstånd, samtidigt som han upprepade gånger vrålar: ”Jag är inte vansinnig!”

Journalanteckningar beskrev Göring som ”besvärlig, missmodig, hysterisk”. Han tröttar ut personalen med ständiga krav. Han tror sig vara utsatt för en konspiration där alla i hans närhet är mutade av judarna. Göring uttryckte även en stark oro för att tyskarna skulle få reda på att han var intagen på ett sinnessjukhus i Sverige.

Stora Mans vid Långbro sjukhus. 1930-talet. Foto: Stockholms Stadsmuseum

Långbro sjukhus

Göring förflyttas från Katarina sjukhus till Långbro sjukhus i september 1925, och han skriver själv på sin ansökan om att bli intagen. Han placerades på Stora Mans avdelning sju där enbart välbärgade patienter vårdades, i en miljö som beskrevs som ”en gammaldags herrklubb; skinnfåtöljer, tjocka mattor och en doft av cigarr.”

Ruben Zetterlund 1930-talet. Fotograf: Sven Petterson.

Epilog

När Göring återvänt till Tyskland och nazisterna tagit makten bestämde sig hans tidigare vårdare, Ruben Zetterlund, att i hemlighet överlämna journaler från Görings tid på Katarina sjukhus till svenska Clarté-förbundet, en socialistisk organisation som motarbetar nazisterna på alla fronter. Förbundet kopierade journalerna som sedan publicerades i tidningar över hela världen.