Loading...

Hermann Göring ca 1930. Fotograf: Okänd.

Hermann Göring

Att Göring behandlats på Långbro sjukhus är ingen hemlighet, men omständigheterna och bakgrunden känner få till. Hermann föds 1893 i Rosenheim, en stad i tyska Bayern. Han kommer tidigt in på kadettskola och blir med tiden en av Tysklands främsta stridspiloter. Under första världskriget blir han befälhavare över den ökända Röda baronens flygskvadron — Richthofeneskadern.

När första världskrigets är över fortsätter Göring att flyga, nu som pilot på nystartade Svensk Lufttrafik i Stockholm. Det är nu, under en privatflygning på vintern 1920 till Rockelsta slott i Södermanland, han träffar Carin von Kantzow, som är på besök hos sin syster på slottet. Göring och Carin finner varandra direkt och efter en snabb skilsmässa från sin man gifter de sig i Stockholm 1923 och flyttar kort därefter till Tyskland.

I november samma år deltar Göring i den s.k. ölhallskuppen i München, vars syfte är att störta den sittande regeringen och överta makten i Tyskland. Kuppen misslyckas, Göring skottskadas och tvingas fly till Italien. Under sin långa konvalescens efter skadan behandlas han med morfin mot sin svåra smärta.

Behandlingen går snabbt över i missbruk och när paret flyttar tillbaka till Stockholm 1924, har han gått upp i vikt och Carins släktingar chockas av hans kroppsliga förfall. Men inte bara fysiken har blivit lidande av missbruket, utan även hans humör. För att finansiera morfinet pantsätter han Carins smycken och delar av deras gemensamma hem.

Carin fruktar nu för sitt och familjens liv, då Göring vid ett flertal tillfällen hotat med dödligt våld om han inte får sitt dagsbehov av morfin. Under sommaren 1925 ser hon till att han skrivs in för avgiftning på ett privat sjukhem för nervsjuka i Aspudden utanför Stockholm.

På sjukhem ska man sakta sänka morfindosen för att till sist göra Göring helt fri från beroendet, så är det iallafall tänkt. Men istället ser han en möjlighet att fortsätta sitt missbruk — nu med full tillgång till sjukhemmets morfinförråd. Han vägrar att sänka dosen och kräver istället mer morfin, och får han inte som han vill så blir han rasande. Vid flera tillfällen bryter han upp medicinskåp. Han är även våldsam mot personalen som försöker ta ifrån honom morfin som han har gömt på sitt rum.

Sjukhemmets chef, Anna Törnquist, bestämmer sig för att det inte går att ha kvar Göring i behandling. Hon ber polisen om hjälp, och med assistans av flera brandmän och ambulanspersonal eskorteras den våldsamt protesterande Göring till Katarina sjukhus — ett sinnessjukhus med låsta avdelningar. Han placeras på avdelning 4 för heloroliga patienter, även kallad “Stormen”.

Anna Törquist beskriver i ett brev Görings sista tid på Aspuddens sjukhem:

”…Söndagen den 30 augusti blev Kapten Görings krav på större Eukodal-dos mycket starkt, han fordrade absolut få den kvantitet, som han själv bestämde. Vid 17-tiden på e m uppbröt han medicinskåpet och tog själv två sprutor 2 % Eukodallösning. Sex sköterskor kunde intet förmå, och han uppträdde mycket hotfullt. Kapten Görings hustru, som var närvarande, anhöll på det bestämdaste, att han skulle få vad han begärde. Hon fruktade, att Kaptenen i sitt raseri t o m skulle kunna döda någon. Efter tillåtelse av överläkare Eneström fick han dels 0,10 Luminal x 4 dels 0,75 (enheten oläslig) x 2 morfin.
Måndagen den 31 augusti… Efter upprepade injektioner förblev patienten i bädden, ständigt begärande mera. Då polis och brandmän vid 6-tiden infann sig vägrar han medfölja. Efter långt parlamenterande måste patienten tagas med våld. Visserligen försökte han göra motstånd, men fann det snart lönlöst.”

På Katarina sjukhus får vårdaren Ruben Zetterlund ansvaret för den nya patienten, och i en intervju på 70-talet beskriver han hur Göring direkt vid ankomsten till Katarina sjukhus kräver en advokat och gör häftigt motstånd, samtidigt som han upprepade gånger vrålar: “Jag är inte vansinnig!”

Journalanteckningar beskriver honom som besvärlig, missmodig och hysterisk. Han tröttar ut personalen med ständiga krav och tror sig vara utsatt för en konspiration där alla i hans närhet är mutade av judarna. Han uttrycker dessutom en stark oro för att tyskarna ska få reda på att han är intagen på ett sinnessjukhus i Sverige.

Från Katarina sjukhus förflyttas Göring i september 1925 till Långbro sjukhus där han blir kvar i cirka en månad. Han skriver själv på en anhållan om att bli intagen och förbinder sig att följa sjukhusets ordningsföreskrifter. Han placeras på avdelningen 7, första klassens patienter, Stora Mans. Här vårdas patienter med bättre ekonomi i en miljö som beskrivs som “en gammaldags herrklubb; skinnfåtöljer, tjocka mattor och en doft av cigarr.”

När Göring återvänt till Tyskland och nazisterna tagit makten, bestämmer sig hans tidigare vårdare, Ruben Zetterlund, för att i hemlighet överlämna journaler från Görings tid på Katarina sjukhus till Svenska Clarté-förbundet, en socialistisk organisation som motarbetar nationalsocialisterna på alla fronter. På förbundet kopierar man Görings journaler och publicerar dem i tidningar över hela världen.

Eukodal® (Oxikodon) 2017-12-12T12:27:58+00:00

Eukodal. Diacetyldihydromorphine

Eukodal är en halvsyntetiskt opioid 1,5 ggr starkare än vanligt morfin och syntetiseras från tebain, en opioid alkaloid som finns i den persiska vallmo och en av de många alkaloider som finns i opiumvallmo. Det är generellt indikerat för lindring av måttlig till svår smärta. Eukodal utvecklades 1917 i Tyskland som en av flera halvsyntetiska opiater i ett försök att förbättra de befintliga opioider. Eukodal är starkt beroendeframkallande.

Herman Göring i stridsplan. Första världskriget.

Carin Göring. Fotograf: Okänd.

Aspuddens sjukhem. Fotograf: Okänd.

Katarina sjukhus. Stockholms stadsmuseum.

Stora Mans ca 1920. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Ruben Zetterlund vårdade Hermann Göring på Katarina sjukhus.

Hermann Göring i fängelse under Nürnbergrättegången 1946.

2017-12-13T23:29:52+00:00