Den moderna sinnessjukvården
Det första spadtaget för Långbro sjukhus togs 1907 och byggnationen pågick under tre år. Med ett avbrott för storstrejken 1909 kunde hela anläggningen invigas 1910. Sjukhuset skulle avlasta de överfyllda avdelningarna på de många mindre vårdinrättningarna i Stockholmsområdet. Långbro sjukhus var uppbyggd kring två stora vårdbyggnader samt ett antal mindre administrations- och ekonomibyggnader. Tillsammans med en anlagd park och en centralt placerad damm utgjorde de ett av den tidens modernaste sinnessjukhus.
Redan 1902 hade Stockholms stad beslutat köpa ett lämpligt markområde för att uppföra ett nytt sinnessjukhus. Man fann en naturskön plats i södra delen av Stockholm, nära den nya och viktiga färskvattenledningen från Norsborgs reningsverk. Sjukhuset fick dessutom goda kommunikationer då Gamla Södertäljevägen passerade precis vid den norra sidan av området.
Marken köptes direkt av ”Långbrokungen” Alfred Söderlund, ägare till Långbro gård i Älvsjö.
Ansvarig för planeringen av det nya sjukhuset blev medicine doktorn Olof Kinberg, som 1909 även utsågs till sjukhusets första direktör och överläkare.
Stockholms stad hade tidigt i planeringen rekryterat Medicinalstyrelsen arkitekt Axel Kumlien för att ta fram ritningar till det nya sjukhuset. Men förslagen sågs som föråldrade och man vände sig då till den tidens stjärnarkitekt, Gustaf Wickman. Wickmans arkitektkontor hade sedan tidigare ritat flera sjukhus, bl.a. landets största sanatorium, Söderby, vid Uttran mellan Salem och Tumba.
Wickmans förslag var helt rätt i tiden – ett modernt sjukhus med paviljongsystem, stora ljusa salar och breda korridorer som även fungerade som dagrum för patienterna.
Inte något hospital
Till skillnad från de statliga hospitalen för sinnessjuka som traditionellt gavs helgonnamn (Sankt Lars, Sankta Gertrud, Sankt Jörgen, Sankta Maria osv), så valde staden att namnge det nya kommunala sjukhuset efter den plats utanför Stockholm där anläggningen uppfördes – Långbro. Även det andra stora mentalsjukhus vid Beckomberga i västra Stockholm, som öppnades 1932, namngavs på samma sätt. Man valde även att använda ordet sjukhus istället för det otidsenliga och stigmatiserade hospital. Ordet som till och med hade blivit ett eget begrepp; hospitalisering.
Sjukhusets laboratorium 1920-talet. Regionarkivet Stockholm. Foto: Ernest Florman.
Laboratoriet låg i sjukhusets entreplan.
En ljusare framtid
Vid sjukhusets planering tog man intryck av kroppssjukvårdens snabba utvecklingen. Där nya behandlingsmetoder och medicinska upptäckter snabbt kom till praktiskt användning. Nu ville man överföra samma tankegångar till den nya tidens sinnessjukvård. Man byggde stora ljusa avdelningar, lokaler med operationssalar och laboratorier. Sjukhusen bemannades även med medicinskt utbildad personal. Tidigare hade skötare, ofta med en militär bakgrund, varit den dominerande delen av arbetsstyrkan på ett sinnessjukhus.
Fullt utbyggt kunde Långbro sjukhus ta emot 640 patienter och två år efter öppnandet var medelbeläggningen 578 patienter per år.
Man var i första hand en upptagningsanstalt för akut psykiskt sjuka, men man var även en så kallad asyl för kroniskt sjuka patienter med långa vårdtider.
Från långbad till reform
Under nästan ett sekel behandlades patienter med psykiatriska diagnoser på Långbro sjukhus. Hundra år som inleddes med övervakade långbad och avslutades med den psykiatrireform som stängde samtliga stora mentalsjukhus i hela landet.
Olof Kinberg var Långbro sjukhus första överläkare och direktör, men han kommer att gå till historien som Sveriges första rättspsykiater och den “svenska kriminologins fader”. Som rådgivare till Kungliga Medicinalstyrelsen är han högst delaktig i planeringen och genomförandet av det nya stora sinnessjukhuset utanför Stockholm…
1909 öppnar Stockholms Stad Långbro sjukhus, eller som det formella namnet är: Stockholms Stads sinnessjukhus vid Långbro. Sjukhuset har varit i planeringsstadiet och under byggnation i nästan sju år. Patienterna står på kö för att tas in på avdelningarna. En artikel i DN beskriver ett första intryck…
Varje år lämnade överläkarna på de svenska sinnessjukhusen in en rapport till Kungliga Medicinalstyrelsen. Statistik och kommentarer sammanfattades sedan i en årlig skrift: “Sinnessjukvården i riket”. Ansvarig och överinspektör för sinnessjukhusen var psykiatern och professorn Alfred Petrén.